LogoHeader8 480px

Mer medkänsla åt dig själv!

Hur vi talar med oss själva i vår inre monolog hänger faktiskt mer ihop med hur vi interagerar med andra än man kan tro. Ett bra exempel på det är till exempel den inre kritikern.

Jag tror de flesta känner till den inre kritikern som begrepp och kan relatera till det. Den inre rösten som bannar och kritiserar oss för allt som blir fel. Istället för att trösta och lugna och säga "det var inte så farligt... försök igen."

Själv-medkänsla är ett begrepp som blivit vanligare på sistone inom litteratur o.dl. och det är viktigt som motvikt till den oftast alltför stränga tonen mot oss själva.
För vissa människor är det lättare att säga vänliga, stöttande och peppande saker till andra jämfört med till sig själv. Då behöver man fundera på varför den egna inre kritikern får så stort utrymme jämfört med vad man förmår att ge utåt. Om jag tänker snälla, medkännande och förlåtande tankar till mig själv när jag har missat något, så är chansen större att jag även gör så mot andra. Detta är en del av det vi arbetar med i till exempel drama coaching - t.ex. genom att agera ut i rollspel hur den inre kritikern kan låta och se ut.

Till sist en liten övning: pröva att ibland stoppa dig själv varje gång du hackar och klagar på dig själv. Hinner du stoppa dig i tid och säga stopp? Det kan krävas en del övning ibland. Är du väldigt kritisk kan du testa att ta ett steg åt sidan och fundera på vad du skulle ha sagt åt någon annan? Om du märker att du är på gång att kritisera dig, även för något litet - pröva då att säga dig själv. "Det är ok, det är inte så farligt." Det gör garanterat att du både ökar din medkänsla med dig själv och lättare kan gå vidare.

 

inre kritikern

Petra Skogsberg

Skriven av : Petra Skogsberg

Powered by JS Network Solutions