Hur talar du med dig själv och hur ser den inre dialogen ut?

När jag gick kursen NLP practitioner 2008 blev jag påmind om hur viktigt språket är. Bland annat den inre dialogen, som jag tog upp i förra bloggposten; Mer medkänsla åt dig själv.

Redan som 18 åring upptäckte jag affirmationer och hur de kan hjälpa oss att må bättre, om så bara i stunden. Troligen har du hört och kanske prövat affirmationer också. Personligen tyckte jag väl att affirmationer hjälpte lite si och så egentligen för jag tyckte inte det hjälpte att säga femtio gånger om dagen ”jag älskar mig själv”. Inte ens framför spegeln som det stod ibland i böckerna. Att älska sig själv är en livslång story och består av många olika delar och det är inte heller vad denna blogg skulle handla om… utan just språket.

Inom NLP (Neuro Linguistisk Programmering) tittar man bland annat på hur vi använder språket (det Linguistiska) eller hur vi ser på omvärlden genom våra filter (Programmering). Språket kan lättas upp för att få oss att må bättre och är kanske något flera känner igen från just affirmationer. Ett klassiskt exempel är att byta ut ”måste” mot ”vill” eller

Hur vi talar med oss själva i vår inre monolog hänger faktiskt mer ihop med hur vi interagerar med andra än man kan tro. Ett bra exempel på det är till exempel den inre kritikern.

Jag tror de flesta känner till den inre kritikern som begrepp och kan relatera till det. Den inre rösten som bannar och kritiserar oss för allt som blir fel. Istället för att trösta och lugna och säga "det var inte så farligt... försök igen."

Själv-medkänsla är ett begrepp som blivit vanligare på sistone inom litteratur o.dl. och det är viktigt som motvikt till den oftast alltför stränga tonen mot oss själva.
För vissa människor är det lättare att säga vänliga, stöttande och peppande saker till andra jämfört med till sig själv. Då behöver man fundera på varför den egna inre kritikern får så stort utrymme jämfört med vad man förmår att ge utåt. Om jag tänker snälla, medkännande och förlåtande tankar till mig själv när jag har missat något, så är chansen större att jag även gör så mot andra. Detta är en del av det vi arbetar med i till exempel drama coaching - t.ex. genom att agera ut i rollspel hur den inre

Visste du att du enkelt kan boosta ditt självförtroende genom några enkla övningar?

Alla som arbetar med drama och teater ser och förstår intuitivt hur viktigt kroppsspråket är för kommunikationen med andra. Inte minst beträffande vem som dominerar vem. Är det ovant att tänka sig att vi alla håller på med dominans eller underkastelse? Se då bara på djuren och hur de "läser" varandra för hierarkin. Vem har högst rang? På samma sätt möts och läser vi människor av varandra för att se vem som har makten eller bestämmer i varje enskild situation. Det är små små medel vi använder oss av; ett tonfall, en blick, ett handslag. Det ändrar sig dessutom hela tiden så ingen är eller har en specifik status hela tiden.

Keith Johnstone, känd teaterprofil, introducerade begreppet Status, som ett sätt att definiera vad som pågår. Han menar att när bekanta blir vänner är den stund då vi så att säga kommer överens om att spela status med varandra. Man skulle kunna säga att det handlar om ett medvetet förhållningssätt och en lek med status mellan vänner. Det är inte längre blodigt allvar utan vi vet vårt eget och varandras värde och behöver inte konkurrera.

Finns mycket