LogoHeader8 480px

Identitet och självbild

Vem är du egentligen kära medmänniska? Hur ser du på dig själv och vad identifierar du som just dig, ditt jag? Vem jag är och vem jag egentligen är frågor som upptagit det mänskliga psyket genom historien.

En fråga troligen alla har ställt sig någon gång. Särskilt de gånger då vi kännt/tänkt/handlat tvärt emot vad vi brukar. Ofta med påföljande kommentarer såsom ”det där var inte likt mig. Sådär brukar jag inte göra”.

Så vem är du då? Är du det du säger till dig själv varje dag, de förväntningar du känner från andra eller den personlighet du identifierar dig med? Ja det finns givetvis inget enkelt svar och jag tänker i denna blogg heller inte applicera alla de djuppsykologiska teorier som finns. (Tänk Carl Gustav Jung till exempel.) Däremot är det i drama och teater uppenbart att vi kan ta lika många skepnader och roller som det finns människor i världen. Eller varför inte lika många gestalter och gestaltningar som fantasin sätter gränser för…

För att ändå föra in lite psykologiska teorier i det hela; barnläkaren och psykoanalytikern D W Winnicott talade om hur det lilla barnet rör sig mellan den trygga basen (som oftast representeras av föräldern) och att vilja utforska omgivningen. Detsamma kan ju sägas gälla för oss människor livet igenom. Vi behöver känna oss trygga och vila, i det här fallet i det som utgör vår identitet. Ofta utgör personligheten och även kroppen en bas för denna. Likväl skulle många människor må bra att att experimentera lite mera. Hitta nya uttryck och intryck. Tänka bortom hur det brukar vara. Inte minst i konflikter kan det vara bra att ta andra människors perspektiv förstås. Men även lite till vardags för att uppleva livet från nya horisonter.

Vare sig vi vill det eller ej så ändras vi många gånger under livets gång. Vi är många som kan se tillbaka på oss själva som 20-åringar och se hur vi mognat och helt förändrats ibland. Varpå även självbilden förändras likaså. Men i vissa fall behöver vi som sagt tänja på gränserna för hur vi presenterar oss för omvärlden. Eller få självbild att bättre överensstämma med hur andra ser oss och medvetandegöra aspekter som vi inte tänkt på.

Där är drama i allmänhet och masker i synnerhet en stor hjälp. För att uttrycka och därefter integrera sidor av oss själva. Synliggöra våra skuggsidor kanske nämnde CG Jung skulle ha sagt...

I en del psykologiska traditioner och inom zen kan en upplevelse vara att vi skalar av olika lager av vår personlighet med tiden för att på så vis nå en djupare och sannare kärna av oss själva. Så att vi mer medvetet kan pendla mellan olika roller och ändå stanna i vårt centrum. Det kan i sig skapa en känsla av äkta trygghet när vi når vår egen grund.

För dig som tror det är flummigt att gå en kurs med inriktning på masker kan nämnas att en av mina huvudlärare på dramaterpaiutbildningen hade kurser i masker för stressade businessmän i centrala London. För att i det fallet lära sig nytt om kroppsspråk i relation till stress.

 

Helande drama 083Helande drama 081
Masker är ett superbra sätt att arbeta med kroppsspråk men även för att
få syn på nya sidor i sig själv och andra.


Petra Skogsberg

Skriven av : Petra Skogsberg

Joomla Extensions