LogoHeader8 480px

Fördjupad självkänsla

Igår gick jag ut på en kvällspromenad i den ljumma kvällen, klockan var runt halvnio. Jag hade inte gått långt förrän jag såg något röra sig på ett sätt som såg märkligt ut. Var det något som krälade eller var det något som ringlade? Det såg på färgen ut som det möjligen kunde vara en kopparorm, kanske en groda? När jag närmade mig såg jag att det var en liten, troligen ganska nykläckt, fågelunge. Alldeles naken, utan fjädrar, låg den där och försökte till varje pris förflytta sig eller kanske få kontakt med matkällan (mamman)? Åtminstone förstod den troligen instinktivt att inte allt stämde. Den pendlade mellan att försöka förflytta sig med hjälp av vingar och att bara ligga helt stilla och andas. Ögonen var inte öppna ännu och när den låg där helt stilla emellanåt såg den så oerhört bräcklig ut. Jag tänkte på detta lilla liv som låg där och kämpade, bröstet som hävde sig, pipen som kom då och då när den orkade det. Hur liv manifesteras, hur denna lilla varelse försökte överleva.

Vi var snart flera som försökte hjälpa den lilla fågelungen upp i ett närliggande bo. Vi använde någons gamla men nytvättade handduk för att inte sprida människolukt. Det visade sig att någon människa hade tagit ner ett skatbo i närheten och att detta troligen var en nyfödd skatunge. Sedd på storleken kunde det stämma. Boet verkade ändå finnas kvar i den intilliggande höga enbusken och med gemensamma kraftansträngningar lyckades vi få upp den. Där fick den vara och vi fick hoppas att den skulle klara sig genom att mamma skatan skulle återkomma till boet.

När jag mediterade i morse kom jag att tänka på fågelungen igen. Jag tänkte på hur vi borde parafrasera det gamla kända uttrycket ”Jag tänker, alltså finns jag” (Descartes). Istället borde det heta: jag andas, jag är en del av livet, alltså är jag älskad. Älskad av livet. För mig är den tanken ett exempel på hur vi kan fördjupa vår egen självkänsla. När allting rullar på och vi har gott om allt; vänner, pengar, partner och familj. Våra grundläggande behov är fullt tillfredsställda samtidigt som  andra bitar av livet också flödar och känns harmoniska. Då då är det lätt att känna att livet är gott och vi är älskade av livet. Kärleken är oändlig.
Men alla de gånger när livet skaver, antingen på grund av yttre händelser, sjukdom, problem i relationer. Eller om det gör ont på grund av något inre, såsom envisa tankar och känslor som drar åt det negativa. Eller vad det än må vara. Det är då vi behöver hitta den där fördjupade känslan av självet och självkänslan.

Du är och du är ett uttryck av liv. Du är älskad av livet.

Att börja andas mer medvetet, såsom i kontemplation och meditation eller mindfulness är ett redskap som kan hjälpa oss i livets dalar. Och toppar likaså - för att behålla fotfästet.
Kanske det hjälper dig att bara vara i skogen, vid havet, när du målar eller sittande vid åkern, rensande bönor, som min vän bonden sa. Då när du bara är och tankar upphör.
Att andas är att bara vara och att vara medveten om att livet är i mig och runt mig. Det i sig ger en fördjupad självkänsla av mig. Av ditt innersta väsen, av ditt jag. Bortom alla relationer och masker och yta. Du är och du är ett uttryck av liv. Du är älskad av livet.

äggDessa ägg och detta bo är inte det som refereras i texten. Men bilden visar ändå det sköra och ändå så starka i livet, såsom ägg är konsttruerade. Både och alltså.

Petra Skogsberg

Skriven av : Petra Skogsberg

Joomla Extensions