Ett riktigt bra tips att ta till när du snabbt behöver komma ner i varv, lugna ner tankarna och bli närvarande och klar i knoppen är en övning jag lärt mig i något mindfulness sammanhang (möjligen läst det?) och som samtidigt påminner om en dramaövning. (Mer om det det för den intresserade längre ner. Men först NÄRVAROövningen!)

Stanna upp i det du gör och sätt ord på allt du gör. Kanske behöver du lämna datorplats eller lägga ner mobilen. Gå upp från stolen eller platsen där du sitter medan du tänker tanken: nu reser jag mig, nu sträcker jag benen, nu går jag med höger fot och nu med vänster. Till exempel så. Eller: Nu tar jag höger hand och lyfter vattenblandaren på kranen - nu känner jag efter om det är kallt med fingrarna - jag lyfter bort handen och tar glaset på diskbänken - jag lyfter glaset mot vattenstrålen - jag ser det rinna ner i glaset, osv. Poängen med detta som kan låta alldeles märkligt när du läser, är att få tankarna att gå ner i varv och se vad som händer i detta nu. Det funkar oerhört bra! Problemet är oftast snarare hur länge du kan

Visste du att du kan ändra hela din framtoning bara genom att sänka röstläget något? Och visste du att du kan sänka röstläget bara genom att gäspa?!

Det händer då och då att vi lyssnar till - i övrigt kompetenta- människor som dock har missat att rösten faktiskt har stor betydelse i hur vi framstår och når ut. (Beroende på vilken undersökning och i vilket sammanhang så sägs rösten utgöra mellan 15-25% av kommunikationen.)

Jag har träffat många lärarkollegor där framför allt kvinnor (män har längre stämband som automatiskt gör att de vibrerar långsammare och har en djupare röstklang…) försöker nå ut till en grupp genom att höja röstläget och där rösten blir gäll. Troligen ett resultat av stress i den situationen. På viktiga möten har jag också upplevt kvinnor som läst på och kan sitt kroppsspråk men som missat hur rösten skulle kunna göras något djupare och nå fram bättre.

Så… låt oss börja gäspa innan en viktig presentation eller möte. För när du gäspar sänker du struphuvudet och tonläget blir djupare. Använd sedan magstödet för att dels behålla en lugn andning och tal och dels nå ut med rösten utan att anstränga den. (Hosta, skratta etc. med händerna

Ibland behöver vi små påminnelser i vardagen för att hitta det där lugnet. Som du säkert vet är det vanligt att andningen blir kortare och mer centrerad i bröstet, då vi stressar runt, istället för djupare bukandning. Så rent instinktivt gör vi ibland djupa suckar och hämtar andningen med några djupa andetag, som för att lugna ner nervsystemet. Mindfulness och meditation är fantastiska redskap men ibland kan vi behöva något konkret och snabbt att ta till som i dessa enkla antistress övningarna nedan. Du kan göra dem varhelst du befinner dig.

Har du bara en minut över? Ja då kan det hjälpa att placera din ena hand på området strax under naveln och känna vågrörelsen som sker. (Även om den må vara mindre kännbar just när du är som mest uppe i varv.) Samtidigt så andas du in - räknar till tre- andas ut- räknar till tre. Gör så under en minut. Du kan också lägga till "Jag är" på inandningen och "lugn", "stabil", "trygg" eller vad du nu än väljer själv, på utandningen. Förvånansvärt effektiv!

Har du två minuter över? Ja då kan du testa att sätta dig bekvämt samtidigt som du räknar ner från tio till noll. Count

En vanlig övning många dramapedagoger och dramaterapeuter startar med, är att bara gå i rummet. Det kan låta banalt men i sammanhanget (kurs eller workshop där vi arbetar med drama som metod) har det betydelse. Ditt fokus landar i dig själv, i kroppen och fötterna, samt inte minst i rummet. Att landa i närvaron.

Senast då jag var på konferens i augusti, för konstnärliga terapier, där ibland dramaterapi, gjorde jag en fortsättning på det här med gåendet som du kan ta med dig ut i din vardag. För: hur ofta tänker du på hur du går? Ja troligen ibland; hållningen bland annat kanske? Men det kan ha större betydelse än du tror att känna in och märka din kropp och gången.

Övningen gick till så att deltagarna fick gå med mål och riktning fast gå långsamt dit till målet. (Vanlig övning är just detta; hitta en punkt i rummet och gå dit.) Sedan ökade vi farten och gick snabbt och fortfarande med ett mål, en plats i rummet. Till sist fick deltagarna gå stressat mot sitt mål. Så växlade vi tempo, mellan dessa tre; långsamt, snabbt och stressat. När vi skulle gå fort fick deltagarna tillägget att gå snabbt

I bloggarna på denna sida återkommer jag ofta till hur kropp och själ hänger ihop. Eller för all del kropp och knopp.

Bland annat har jag återkommit flera gånger till vikten av att sträcka på sig samt hur kraftfulla positioner kan hjälpa dig att känna större självförtroende. (Kraftfulla poser är också det som ofta kallas för högstatus poser - ofta tecken på känsla av egenmakt. Men det kan också handla om hög status gentemot andra, mer hierakiskt sett alltså. Läs första bloggen för djupare förståelse av detta begrepp: Boosta ditt självförtroende)

Men att ha FÖR mycket kraft och makt/ egenmakt kan vara knepigt då du ska ta beslut. Åtminstone om du vill ta ett bra beslut och om du vill vara öppen för att ta in ny information och inte sitta fast i vad du TROR är rätt beslut. De flesta vill nog ta beslut som gör att en är öppen för ny information så att beslutet blir bra för alla som påverkas av detta. En studie* visade att kraftfulla och expansiva gester gjorde att människor bara tog in information som passade in i deras tänkande kring det beslut de ville ta. Däremot, när människor i samma studie intog mer

I helgen som gick var jag på kurs med temat konflikthantering genom DRACONmetoden. (DRAma CONflict som är en metod som använts och utvärderats på flera ställen i världen i gemensamma projekt, förankrade i forskning.) Vi var nästan alla dramapedagoger, vilket innebar att vi alla var vana vid det "språket" och att använda kroppen för gestaltning.

Många av övningarna var bekanta för oss, till exempel bygga statyer eller göra en frusen bild; nu med fokus konflikter förstås. Att kroppsspråket är viktigare än det talade ordet i många avseenden är inget nytt påstående. Men att det så omedelbart kan förmedla känslor, både inåt mot oss själva, och utåt som signaler mot andra är starkt och ofta berörande.

En bild som fastnade på näthinnan var de statyer där vi hade ombetts att göra en bild/staty enligt följande: Person A gör en frusen gest som visar att hen är i en omdelbar konflikt. B gör en respons och ett svar på detta. C är observatör av person A och B. När dessa är klara och står i frusna poser som uttrycker ilska, smärta, upprivenhet och ibland fysiskt gemäng, ska C ändra och trappa ner konflikten genom att ändra 3 gester totalt hos de två

Nu undrar du kanske vad denna rubrik har att göra med drama och kommunikation. I flertalet bloggartiklar har temat här varit att kroppen och kroppshållning påverkar hur vi känner oss, till exempel i den senaste; Sträck på dig - det hjälper!
Men vi påverkas ju inte bara av de processer som pågår i oss själva utan lever i växelverkan med yttervärlden. Att spegla oss i andra odlar inte bara empati och inlevelse, i bästa fall, vi ”blir också till” genom att spegla oss och mötas och bli mötta. (Se t.ex. Martin Buber) Ansiktet och våra ansiktsuttryck ligger förstås nära till hands att tänka på när det gäller att visa känslor. (Här skulle förstås kunna invändas att ansiktet, precis som masker, både kan användas till att visa känslor lika mycket som att dölja dem. Till viss gräns.)

I ett experiment jämförde man kvinnor som injicerats med botox med kvinnor som gjort annan typ av antirynk behandling. *
Dessa två urvalsgrupper fick sedan titta på svartvita fotografier, föreställandes människors ögon och området precis runt omkring. De fick endast se detta begränsade område och ombads att sätta ett namn på den känsla som dessa ögon uttryckte. Eftersom fotona uttryckte just detta. DE hade

Du som har läst min allra första blogg Boosta ditt självförtroende har hört det förut: att kroppen påverkar psyket och vice versa. Du har kanske märkt det i ditt eget liv och läst om det på fler ställen.
För visst är det intressant att se hur kropp och psyke hänger ihop! Det räcker att sträcka på sig och dra in hakan för att upptäcka att du blivit mer centrerad även i ditt psykologiska jag. Så att säga. Vilket i sin tur påverkar känslan av - i bästa fall- större närvaro och kraft i dig själv. Eller åtminstone att du känner dig mer centrerad.

I den nämnda bloggartikeln handlade det om hur Amy Cuddy och hennes forskarteam kommit fram till högstatus poser vs lågstatus posers betydlese för självförtroende och självkänsla. Dominans och underkastelse kan det också kallas, och är förstås lika vanligt bland djuren. Den som visar sig starkast/störst osv har högre rang.

En vanlig övning i drama går ut på att just testa olika kroppsspråk utifrån dominans och underkastelse och många tillstår att de känner sig mer hemma och bekväma i vissa av positionerna än i andra. Vilket har med självbild och vanor att göra för det mesta. Oavsett är

Vad kallar man en bloggartikel när ett återkommande tema är tacksamhet? 2.0 blir bra kom jag snabbt fram till, eftersom vi ständigt förändrar vårt sätt att se på saker, en slags uppgradering alltså.

När jag för två år sedan – på dagen! – började skriva tacksamhetslappar och samlade i en burk (en per dag - se foto nedan) så visste jag inte på vilket sätt det skulle ha betydelse för mig. Mer än det uppenbara - att träna sig i tacksamhet ökar känslan av lycka, som en slags boost även när livet dippar. Vilket forskning också visar. (Läs mer om detta: Tacksamhet ger mer lycka på kort och lång sikt)

Intressant är att jag märker att tacksamhet spelar roll även då det rullar på fint i livet, humöret är på topp, relationerna fungerar bra och hälsan tiger still. Det spelar roll att fortsätta skriva även då eftersom det påminner mig om alla de perioder då livet har varit oerhört stressigt (inre och yttre) och relationer varit krångliga. Det får mig att förstå på djupet att allt kan tas ifrån mig och att det spelar roll att jag fortsätter träna mig att tacka och vara mindful för enkla saker. "Tack

Oktober är snart slut och novembers grådis och mörker närmar sig. Förresten stop! Läste du ordet grådis? Det är lätt att glömma hur vackert det kan vara, grådis och dimma en tidig morgon, eller nakna trädstammar mot himlen. Doften av multnande löv och mossa i skogen.
För det var ju det denna blogg skulle handla om. Hur vi inte kan vänta på att det ska bli bättre runt nästa hörn. ”Om jag bara hade det och det i mitt liv… om det bara vore jul nån gång… om jag bara vore lite lyckligare…”
Det finns många om i våra liv. Men forskningen visar att det är tvärtom – var glad här och nu så kommer det andra sen. Ofta av sig självt och på köpet. *

Sen förstås… komma till ro i höstdunklet och senare vinterdvalan är ju bara nyttigt. (Om vi bara kunde omfamna lugnet lite mer i detta hektiska samhälle.)

Jag återkommer ofta till nuet och att tillämpa mindfulness på litet och stort, både i mina bloggar, i workshops och i skolan med elever. Just detta att uppskatta det som är i nuet istället för att vänta på nåt ’bättre’ bakom nästa hörn.

Häromdagen lärde jag mig en

Prestera är ett ord som förekommer både här och var nuförtiden i olika sammanhang. Ibland behöver vi prestera som i att leverera. Det är en del av livet och av det samhälle vi lever i. Synonymer är även åstadkomma, framlägga, utföra. Men som alltid - balansen är a och o. Som titeln på bloggen antyder finns det kopplingar till presentation. Hur vi presenterar oss för omvärlden och i mötet med densamma skapas vår självbild. Bland annat. Identifierar vi oss för mycket med den bilden så tappar vi lätt bort oss själva. Särskilt om den är kopplad till just att prestera.

Presentation är något jag jobbar med för de som vill bli bättre på allt från kroppsspråk till hur en kan förbättra självförtroendet. Men presentation kan vara så mycket...
En vän skulle på en arbetsintervju och visste inte hur hen skulle "få upp gaisten" och verka glad och insäljande. En kund ville finslipa sin presentationsteknik och få liv i materialet samt nå fram med den entusiasm hen egentligen kände för ämnet. Bortom nervositeten. En tredje person som jag coachade ville bli bättre på small talk och att lyckas på intervjuer. Med tanken om att om hen bara blev mer utåtriktad

I somras gick jag på stranden, längs med den sydligaste kustremsan i Skåne, och letade stenar.
Ett vanligt somrigt nöje, denna gång med min kusin vid min sida. Jag hittade en stor vit slät sten först. Därefter hittade jag en liten svart sten som var lite mer kantig men den var också vacker eftersom den glittrade. Plötsligt såg jag hur de båda hörde ihop på ett sätt. Det svarta och det vita. Jag såg också hur den vita vackra stenen var så mycket större än den svarta och tänkte för mig själv; ja så är det ju. Det ljusa är alltid mycket mycket större.

Något att minnas i både personliga kristider, likaväl som i de många allvarliga händelser som pågår i världen. För, ser vi helheten och släpper detaljerna för en stund, så ser vi ju hur vi alla går framåt. Det kan visserligen krävas en del av "ett steg fram och ett steg tillbaka", innan vi kommer ända fram. Både på personlig nivå och för mänskligheten som helhet..

Det är lättare att hamna i tanken om svart eller vitt. Men det kan faktiskt vara både och. Ta till exempel det här med bedömningar, som vi ofta gör. Det kan

Igår gick jag ut på en kvällspromenad i den ljumma kvällen, klockan var runt halvnio. Jag hade inte gått långt förrän jag såg något röra sig på ett sätt som såg märkligt ut. Var det något som krälade eller var det något som ringlade? Det såg på färgen ut som det möjligen kunde vara en kopparorm, kanske en groda? När jag närmade mig såg jag att det var en liten, troligen ganska nykläckt, fågelunge. Alldeles naken, utan fjädrar, låg den där och försökte till varje pris förflytta sig eller kanske få kontakt med matkällan (mamman)? Åtminstone förstod den troligen instinktivt att inte allt stämde. Den pendlade mellan att försöka förflytta sig med hjälp av vingar och att bara ligga helt stilla och andas. Ögonen var inte öppna ännu och när den låg där helt stilla emellanåt såg den så oerhört bräcklig ut. Jag tänkte på detta lilla liv som låg där och kämpade, bröstet som hävde sig, pipen som kom då och då när den orkade det. Hur liv manifesteras, hur denna lilla varelse försökte överleva.

Vi var snart flera som försökte hjälpa den lilla fågelungen upp i ett närliggande bo. Vi använde någons gamla men nytvättade handduk för att

Temat på en skola i Nacka, där jag jobbar just nu, är Makt och möten. Ett nästan outtömligt tema, anser jag. "Makt har givits åt oss av Gud för att se hur vi handskas med den" *...läste jag någonstans en gång. Sant eller inte; det är intressant att se hur makt är väldigt centralt i och mellan människor.

När jag ber ungdomar eller vuxna att ställa sig på en värdeskola för hur varmt eller kallt de känner inför begreppet makt, blir det tydligt att det är många saker som avgör hur vi relaterar. Dels kan det handla om vilken fas jag själv befinner mig i just nu i mitt liv. Dels kan det bero på min personlighet, till exempel om jag gillar att ta plats eller om jag ogillar att synas; om jag gillar att bestämma eller inte. För att nämna några faktorer.

Om det värde jag ger ordet makt är negativt laddat, handlar det nästan alltid om associationer av missbruk av makt. Så som vid diktatur. Eller att en inte vill bestämma över andra. I de fall där jag känner varmt/positivt för makt handlar det ofta om egenmakt och om att kunna ha friheten att bestämma över mitt liv.

Att kroppsspråka är ett nytt bra verb för det vi faktiskt gör med oss själva och varandra hela dagarna. Kanske har du redan hört att det mesta vi säger till varandra sker med just kroppsspråket och mindre med ord och röst. Detta fördelas lite olika beroende på sammanhang förstås. Många saker vi gör med kroppsspråket återfinns även i uttyck som att 'hålla huvudet kallt' (se längre ner i texten för hur vi håller huvudet..) eller 'stå med fötterna på jorden' (vilket kan tala om hur centrerade och grundade vi är, vilket också syns).

Kroppspråket är verkligen ett språk vi skulle kunna medvetandegöra mera. Inte bara för att det skulle kunna underlätta vår kommunikation utåt, utan även som ett sätt att förstå oss själva mer på. Eller för att må bättre samt för att se mer självsäkra ut - och till slut faktiskt känna oss mer säkra.

I min första blogg Boosta självfötroendet med enkla övningar skrev jag om hur vi faktiskt kan boosta oss själva att känna oss lite säkrare. Samt innefattar det förstås även det mentala. Vad vi tänker och säger till oss själva med ord är viktigt att uppmärksamma. Ja för du lyssnar ju...skulle man kunna säga. Kroppens

Vem är du egentligen kära medmänniska? Hur ser du på dig själv och vad identifierar du som just dig, ditt jag? Vem jag är och vem jag egentligen är frågor som upptagit det mänskliga psyket genom historien.

En fråga troligen alla har ställt sig någon gång. Särskilt de gånger då vi kännt/tänkt/handlat tvärt emot vad vi brukar. Ofta med påföljande kommentarer såsom ”det där var inte likt mig. Sådär brukar jag inte göra”.

Så vem är du då? Är du det du säger till dig själv varje dag, de förväntningar du känner från andra eller den personlighet du identifierar dig med? Ja det finns givetvis inget enkelt svar och jag tänker i denna blogg heller inte applicera alla de djuppsykologiska teorier som finns. (Tänk Carl Gustav Jung till exempel.) Däremot är det i drama och teater uppenbart att vi kan ta lika många skepnader och roller som det finns människor i världen. Eller varför inte lika många gestalter och gestaltningar som fantasin sätter gränser för…

För att ändå föra in lite psykologiska teorier i det hela; barnläkaren och psykoanalytikern D W Winnicott talade om hur det lilla barnet rör sig mellan den trygga basen (som oftast representeras av föräldern)

Känslor är något vi har men dessa säger inte nödvändigtvis något om vilka vi är. Eller vilka andra är. Känslor kan föra oss än hit och dit och spela oss riktiga spratt ibland. Vi gillar någon och ogillar någon annan. Hur lätt är det inte att pendla mellan sympati och antipati. På förenklat psykologispråk skulle sympati kunna förstås som de egenskaper vi känner igen från oss själva i andra. Samt de egenskaper vi ännu inte upptäckt i oss själva men som vi helt överför och beundrar i projicerad form hos andra människor. Antipati är förstås känslor som innebär att vi inte tycker om de egenskaper vi möter. Ofta är dessa egenskaper vi ser, sidor som vi ogillar hos oss själva.

Alla som någon gång funderat i dessa banor tycker inte detta är någon nyhet. Det intressanta är dock vad som händer om vi prövar att ifrågasätta våra känslor och höjer oss lite över dem. Det kan kännas oerhört frustrerande och mindre lätt eller ovant (observera min formulering här!) att börja tänka i andra banor om en medmänniska, särskilt i en låst relation. Eller i ett möte där du har bestämt vad du tycker och tänker. Faktum är att hjärnan

I förra bloggen skrev jag om tacksamhet och hur det kan kopplas till välbefinnande och hur, när vi tränar regelbundet på att vara tacksamma, även kan öka lyckan på sikt.

Såhär i starten på det nya året kommer ett konkret tips på hur du kan bli medveten om allt som är bra i ditt liv, här och nu. (Läs mer i förra bloggen om du vill veta mer.)
Idag när detta skrivs, är det den 2:a januari så du kan starta direkt med din nya vana och sedan under hela 2017, varje dag, samlar du på allt som varit bra under en dag och lägger detta i en burk. Du kan riva av papper från ett gammalt kuvert eller kvitton eller vilket papper som nu finns tillgängligt att skriva på. Det kan vara citat, ett mål du har nått, något som fick dig att skratta, en god vän eller bara något litet såsom en god maträtt, ett härligt samtal, en skön naturupplevelse etc. Sedan ett år senare, på nyårsafton den 31/12 2017 så har du en hel burk med positiva saker att se tillbaka på.

Vill man kan man sedan rita in dessa i en mandala eller diagram av något

Att regelbundet träna sig att hitta saker att vara tacksam för har visat sig öka glädjen med 25%. Det kan låta märkligt hur man mäter detta men vi kan tänka oss en slags referenspunkt eller nollpunkt där vår glädje och lycka befinner sig och som vi hela tiden återvänder till. Om det händer något tråkigt en dag så återvänder vi ändå efter ett tag till denna slags punkt eller nivå av glädje och likadant om det händer något glatt. *

Denna referenspunkt eller nivå av glädje ökar ju mer vi tränar oss att tänka på det vi är tacksamma för istället för att hela tiden önska något annat.

Att träna tacksamhet även i perioder då vi har det tufft kan vara nog så viktigt. Vissa händelser som inte känns trevliga i stunden kan i slutändan ge ett bra resultat, ibland först efter många år. Att vända på allt minst en gång innan man utdömer erferenheten som "dålig", "tråkig", "negativ" eller liknande kan vara intressant. För det är skillnad på att känna sig tacksam och att vara tacksam. Där en grundinställning av tacksamhet mot livet kan hjälpa oss genom kriser.
Däremot är det viktigt hitta balansen och få uttrycka sina känslor

Det är märkligt att skriva en bloggartikel om självkänsla. Rätt snart uppstår tanken och känslan av prestation; att det ska bli en bra artikel som känns värd att läsa. Samtidigt går det just emot vad självkänsla är. En känsla av att det mesta jag gör och är, är bra som det är. Lite paradoxalt på något sätt alltså.

Det är många saker som påverkar oss i vår tillvaro, vilket kan få denna känsla att pendla än hit, än dit. Om vi inte centrerar oss vill säga. Att förankra oss i oss själva och få starkare självkänsla kan vara det viktigaste du kan göra för dig själv, ditt liv och i förlängningen - för omvärlden.

Självkänsla är ett begrepp som diskuterats och vridits och vänts på flitigt de senaste åren. I böcker, artiklar och i andra medier finns olika tips för hur man förbättrar och förstår vad denna känsla är. För det handlar faktiskt om en slags känsla. Precis som känslor kan vara flyktiga är inte vår självkänsla konstant. Det är en färskvara; något som måste underhållas.
Självkänsla beskrivs ofta i relation till självförtroende. Som både en motsats och ett komplement. Där självförtroende hänger ihop med vad jag gör eller presterar