I helgen som gick var jag på kurs med temat konflikthantering genom DRACONmetoden. (DRAma CONflict som är en metod som använts och utvärderats på flera ställen i världen i gemensamma projekt, förankrade i forskning.) Vi var nästan alla dramapedagoger, vilket innebar att vi alla var vana vid det "språket" och att använda kroppen för gestaltning.
Många av övningarna var bekanta för oss, till exempel bygga statyer eller göra en frusen bild; nu med fokus konflikter förstås. Att kroppsspråket är viktigare än det talade ordet i många avseenden är inget nytt påstående. Men att det så omedelbart kan förmedla känslor, både inåt mot oss själva, och utåt som signaler mot andra är starkt och ofta berörande.
En bild som fastnade på näthinnan var de statyer där vi hade ombetts att göra en bild/staty enligt följande: Person A gör en frusen gest som visar att hen är i en omdelbar konflikt. B gör en respons och ett svar på detta. C är observatör av person A och B. När dessa är klara och står i frusna poser som uttrycker ilska, smärta, upprivenhet och ibland fysiskt gemäng, ska C ändra och trappa ner konflikten genom att ändra 3 gester totalt hos de två parterna. Ofta ändrades något som gjorde att vänlighet och inkännande istället uttrycktes. I en av bilderna lades den ilskna personens hand, som nyss legat på motpartens axel, som för att ruska om denne, istället på sitt eget hjärta. Huvudet lades på sned som gav känslan av inkännande. Det var uppenbart att ett möte skedde där de såg och lyssnade in varandra.
Alla som ser och arbetar med en sådan övning förstår att det inte alltid går att ändra en konflikt så snabbt. Från attack-motattack till att öva empati och känsla istället kräver inte bara träning. Det krävs ett slags mod och några vändor inne i hjärnan - även i stunden! - för att vårt eget uttryck ska ta vägen till empati istället för via reptilhjärnans vanliga försvarsmekanismer. Men märkbart var att energin ändrades påtagligt och personerna i den formade posen vittnade även om att de ändrades på insidan. Att lägga huvudet på sned gör något diametralt motsatt med mig och min känsla än att rynka ögonbrynen i ett ilsket uttryck. (Liknande det jag skrivit om tidigare; ändra kroppsspråket och du ändrar hur du känner dig. Sträck på dig - det hjälper! samt Boosta ditt självförtroende)
Samma teser går igen i till exempel metoden NVC - Non Violent Communication; att våga vara sårbar och blotta sig iställlet för att attackera och gömma sin sårbarhet. (Du har kanske hört talas om giraffspråket vs vargspråket.) Det är inte helt givet och det kommer inte automatiskt förrän vi har tränat och tränat och tränat. Och även då kommer det finnas gånger då reptilhjärnan svarar snabbare än vi själva hade tänkt.
Någonstans bortom konflikten finns en punkt dit vi kan nå fram och mötas på riktigt. För konfliktens kärna är ju nästan alltid missförstånd och miss kommunikation. Oavsett om det är en värde-, intresse-, sakkonflikt eller någon annan av de sju sorters konflikter man brukar dela upp i. Men det är känslan som avgör konfliktens laddning. Och där finns mycket att hitta i sig själv för att förstå, ofta djupa, behov som ligger bakom.
Att nå fram till varandra med öppenhet, sårbarhet och medkänsla, i konfliktsituationer, är en viktig väg och på annat sätt är det knappast möjligt. Ändra något i sitt kroppsspråk och i sin hållning kan vara en av vägarna dit.
Lägg märke till hur kroppsspråket talar för sig själv här i denna bild! Någon berättar nåt viktigt för de andra. En gillar och peppar, medan den andra lyssnar avvaktande till storyn. Att låta allt börja och sluta med kroppsspråk skulle kanske ta oss längre i förståelsen av varandra och i synnerhet i konflikter.
